Ensam då och nu
Jag har hittils varit så till mig av de positiva egenskaperna av Facebook, att återigen få kontakt med alla de vänner man tappat kontakten men under åren, speciellt jag som har flyttat runt landet och studerat utomlands och inte förrän nu har det tråkiga sidorna hunnit upp mig.
Min allra värsta mardröm ifrån skolan, den person som allra mest retade mig, han som var taskigast, elakast och mobbade mig mest har nu hittat mig. Eller rättare sagt inte mig, och inte genom Facebook, utan han hittade min syster genom StayFriends och frågade efter mig. Konstigt egentligen, om man ändå letar på nätet och kollar StayFriends varför inte då också Facebook? Jag som lyckligen inte hade haft en enda tanke på honom i många, många år...och nu frågade han min syster ifall jag villa ha kontakt med honom?!?
I alla fall så har detta nu uppfriskat mitt minne på hur ledsamma mina högstadieår var...alltid ensam, alltid utanför vald sist på gymnastiken...tillbringade rasterna ensam läsandes en bok i något hörn och kände mig så annorlunda, som en utomjording, en marsmänniska. Fast det som gällde så, gäller än idag, också min egen familj som jag växte upp i, jag känner mig utanför än idag. Som om jag betraktar livet ifrån utanför, genom ett fönster eller kanske tittar på en film. Som en smygtittare kanske?
Egentligen inte så mycket som ändrat sig sedan högstadiet och tonåren, jag är fortfarande ensam och känner mig fortfarande fortfarande annorlunda, men nu vet jag åtminstone varför och behöver inte längre desperat försöka "vara som alla andra" som jag gjorde då...
Min allra värsta mardröm ifrån skolan, den person som allra mest retade mig, han som var taskigast, elakast och mobbade mig mest har nu hittat mig. Eller rättare sagt inte mig, och inte genom Facebook, utan han hittade min syster genom StayFriends och frågade efter mig. Konstigt egentligen, om man ändå letar på nätet och kollar StayFriends varför inte då också Facebook? Jag som lyckligen inte hade haft en enda tanke på honom i många, många år...och nu frågade han min syster ifall jag villa ha kontakt med honom?!?
I alla fall så har detta nu uppfriskat mitt minne på hur ledsamma mina högstadieår var...alltid ensam, alltid utanför vald sist på gymnastiken...tillbringade rasterna ensam läsandes en bok i något hörn och kände mig så annorlunda, som en utomjording, en marsmänniska. Fast det som gällde så, gäller än idag, också min egen familj som jag växte upp i, jag känner mig utanför än idag. Som om jag betraktar livet ifrån utanför, genom ett fönster eller kanske tittar på en film. Som en smygtittare kanske?
Egentligen inte så mycket som ändrat sig sedan högstadiet och tonåren, jag är fortfarande ensam och känner mig fortfarande fortfarande annorlunda, men nu vet jag åtminstone varför och behöver inte längre desperat försöka "vara som alla andra" som jag gjorde då...
Var och varför?
Att kunna stirra in i någons hem är ganska läskigt, jag menar allt det jag kan se hemma hos dem kan de också se hemma hos oss, och nu när jag flyttat så har jag funderat ännu mer på saken eftersom jag bara har bott dryga året så här.
En manlig granne (med familj) tvärs över gården tillbringar mycket stor del av sin tid ute på balkongen och röker. Inget konstigt med det, men när och om det händer något som tilldrar hans intresse så röker han mer och blir så kvar på balkongen länge, ibland tror jag att han skall trilla av balkongen när han riktigt stirrar. Det verkar som om han antingen är arbetslös eller så är han sjukpensionär, vilket i sig inte har med saken att göra, men han är alltid hemma i alla fall alla de gånger jag tittar ut åt det hållet, och eftersom jag ser det ifråm mitt köksfönster så är det ofta, flera gånger om dagen. Barnen har en lekplats på gården och det händer givetvis saker titt som tätt vilket väcker hans intresse. Och eftersom jag vet att han gillar att titta så har jag alltid dragit för gardinerna i köket när jag lagar mat eller bakar, för att slippa insyn i mitt privatliv.
I somras så märkte jag att hans festade ganska så ofta, och mycket, det var inte en vacker syn alla gånger på deras balkong, svullen buk som dolde de ytte-pytte små kalsongerna. Han verkar sitta i timmar och prata för sig själv, först var det bara när har uppenbarlien var ensam hemma utan fru och barnen, och sedan blev det allt oftare för att, åtmistone såg det ut som, varje dag.
Vad är det jag skriver om egentligen?!?
Till saken hör att dessa grannar lägger sig ovanlig tidigt, mörklägger sin lägenhet redan vid nio tiden på kvällen och alla gardinerna är fördragna, och de är fråndragna redan vid sex tiden på morgonen. Jag vet, för jag sover oregelbundet, okay, inte vet jag ved de gör alla dagar, men jag ser i alla fall ett mönster.
Sen en dag, ingen mörkläggning, det verkade som om det målades väggar och byttes till nya gardiner, mer kvinnliga garnider med volanger och ljusa färger...och så en dag kom jag på det, gubben på balkongen var borta!!! Jag kom på att han inte hade varit där säkert på flera dagar, veckor kanske, ingen mörkläggning längre, ljuset var tänt till långt in på natten. Gubben var borta i minst en månad tills han kom tillbaka, och allt blev som vanligt igen.
Så nu kan man spekulera om var han var, och varför.
En manlig granne (med familj) tvärs över gården tillbringar mycket stor del av sin tid ute på balkongen och röker. Inget konstigt med det, men när och om det händer något som tilldrar hans intresse så röker han mer och blir så kvar på balkongen länge, ibland tror jag att han skall trilla av balkongen när han riktigt stirrar. Det verkar som om han antingen är arbetslös eller så är han sjukpensionär, vilket i sig inte har med saken att göra, men han är alltid hemma i alla fall alla de gånger jag tittar ut åt det hållet, och eftersom jag ser det ifråm mitt köksfönster så är det ofta, flera gånger om dagen. Barnen har en lekplats på gården och det händer givetvis saker titt som tätt vilket väcker hans intresse. Och eftersom jag vet att han gillar att titta så har jag alltid dragit för gardinerna i köket när jag lagar mat eller bakar, för att slippa insyn i mitt privatliv.
I somras så märkte jag att hans festade ganska så ofta, och mycket, det var inte en vacker syn alla gånger på deras balkong, svullen buk som dolde de ytte-pytte små kalsongerna. Han verkar sitta i timmar och prata för sig själv, först var det bara när har uppenbarlien var ensam hemma utan fru och barnen, och sedan blev det allt oftare för att, åtmistone såg det ut som, varje dag.
Vad är det jag skriver om egentligen?!?
Till saken hör att dessa grannar lägger sig ovanlig tidigt, mörklägger sin lägenhet redan vid nio tiden på kvällen och alla gardinerna är fördragna, och de är fråndragna redan vid sex tiden på morgonen. Jag vet, för jag sover oregelbundet, okay, inte vet jag ved de gör alla dagar, men jag ser i alla fall ett mönster.
Sen en dag, ingen mörkläggning, det verkade som om det målades väggar och byttes till nya gardiner, mer kvinnliga garnider med volanger och ljusa färger...och så en dag kom jag på det, gubben på balkongen var borta!!! Jag kom på att han inte hade varit där säkert på flera dagar, veckor kanske, ingen mörkläggning längre, ljuset var tänt till långt in på natten. Gubben var borta i minst en månad tills han kom tillbaka, och allt blev som vanligt igen.
Så nu kan man spekulera om var han var, och varför.
Anonymitet
Här sitter jag i min trygga lilla värld och har ingen aning om något. Ja, så verkar det i alla fall efter att ha sett på "Efter tio" igår på tv om Web-mobbning... Kanske är inte tillräckligt många intresserade av att läsa mina spånerier så att jag personligen varken har råkat ut eller ens hört talas att någon annan råkat ut för det.
Men visst är det något som är svenskt, att "prata skit bakom ryggen" på någon men aldrig rakt ut till personen ifråga, mycket tryggare att hela tiden få vara anonym. Och då jag själv, varför skriver jag inte ut mitt namn på nätet för alla att läsa?!? Jo just av den orsaken, jag vill behålla mitt privatliv, och jag har ingen som helst vilja att skada mina nära och kära, familjen, släkten och vänner med det förtal som förmodligen skulle uppstå av att bli offentlig...så jag väljer att tills vidare vara anonym och det endast av min egen egoistiska självbevarelsedrift.
Men visst är det något som är svenskt, att "prata skit bakom ryggen" på någon men aldrig rakt ut till personen ifråga, mycket tryggare att hela tiden få vara anonym. Och då jag själv, varför skriver jag inte ut mitt namn på nätet för alla att läsa?!? Jo just av den orsaken, jag vill behålla mitt privatliv, och jag har ingen som helst vilja att skada mina nära och kära, familjen, släkten och vänner med det förtal som förmodligen skulle uppstå av att bli offentlig...så jag väljer att tills vidare vara anonym och det endast av min egen egoistiska självbevarelsedrift.
Allt går fel idag
Vissa dagar går allt rent ut sagt åt helvete, som idag.
Flyttat in i ny lägenhet, och nästan skållade mig själv i duschen eftersom spärren för varmvattner inte funkar som den ska. Det är ställt i fel läge och för varmt vatten kommer ur slangen och vet man inte om det, vilket jag som ny i lägenheten inte gjorde, om bränner man sig...
Sedan satte jag på tvättmaskinen, och vips så var det vatten som svämmade över handfatskanten ner i kattlådan eftersom det var stopp i avloppet, vilket jag inte kunde veta om. Man förutsätter ju att man flyttar in i en lägenhet och allting skall funka som ska och det är tänkt. Resultat, grå sörja svämmade över hela badrumsgolvet, klafs, klafs kattsand blandat med avloppsvattnet ifrån tvättmaskinen...katten tyckte i alla fall att det var kul.
Elementet i vardagsrummet blir inte varmt, så nu sitter jag här och väntar på fastighetskötaren som kommer när han kommer. Vicevärden tyckte att jag själv borde sörja för att ventilera elementet (?!?) har aldrig hört talas om att man själv borde göra något sådant...
Och det är glappkontakt i lampan i köksfläkten, den slocknar och tänds såsom den själv behagar och just då jag lagar mat...och jag brände givetvis mig på stekflottet som stänkte...lite till så blir jag tokig!!!
Flyttat in i ny lägenhet, och nästan skållade mig själv i duschen eftersom spärren för varmvattner inte funkar som den ska. Det är ställt i fel läge och för varmt vatten kommer ur slangen och vet man inte om det, vilket jag som ny i lägenheten inte gjorde, om bränner man sig...
Sedan satte jag på tvättmaskinen, och vips så var det vatten som svämmade över handfatskanten ner i kattlådan eftersom det var stopp i avloppet, vilket jag inte kunde veta om. Man förutsätter ju att man flyttar in i en lägenhet och allting skall funka som ska och det är tänkt. Resultat, grå sörja svämmade över hela badrumsgolvet, klafs, klafs kattsand blandat med avloppsvattnet ifrån tvättmaskinen...katten tyckte i alla fall att det var kul.
Elementet i vardagsrummet blir inte varmt, så nu sitter jag här och väntar på fastighetskötaren som kommer när han kommer. Vicevärden tyckte att jag själv borde sörja för att ventilera elementet (?!?) har aldrig hört talas om att man själv borde göra något sådant...
Och det är glappkontakt i lampan i köksfläkten, den slocknar och tänds såsom den själv behagar och just då jag lagar mat...och jag brände givetvis mig på stekflottet som stänkte...lite till så blir jag tokig!!!
