Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom

Helgerna är så jävla långa nu för tiden. Han kommer hem och sedan surfar han bara dagarna i ända. Hela helgen har han nu återigen bara stirrat på datorn, fnissat och chattat med kompisar. Och jag har bara stirrat på teve och inte kommit åt min mejl, inte kunnat blogga. Inte för att jag had mycket post nu imorse, men ändå, och bloggat hade jag ju velat, bara av princip men ville inte ta upp kampen. VIll inte ha bråk, han är girnig nog som det är.

Goda nyheter är nu att vi troligen har hittat ny lägenhet. Eller rättare sagt, vi bestämde oss för att ta den tills vidare och fortsätta leta om i fall att något bättre dyker upp. Och trivs vi så bor vi kvar. ganska lustigt egentligen, lägenheten ligger inte så långt ifrån där vi bodde innan vi blev ihop, och först verkade det dumt att flytta tillbaka till samma område, där jag aldrig trivdes innan, och knappast kommer att göra det nu heller, men cirkeln verkar slutas, kanske finns det något oavslutat för mig där som jag nu måste ta itu med...varken fashionablet eller något vidare attraktivt område, men inte det värsta ghettot heller.

Tja, att vakna tidigare verkar inte gå något vidare. Jag vakar till en klockan två tre på morgonen, sen vaknar jag vid en halv sju eller i sämsta fall som nu i går vid sex, men sedan är jag så groggy att inget blir gjort i alla fall, inte kommer jag ut tidigare på min promenad än innan.

Positivt måste jag nu medge, är att jag i alla fall alla dagar, förutom migrän dagarna har kommit ut på en promenad. Inte den stora rundan som i måndags gav mig ont i vadorna, ryggen och knät fastän jag strecthade efteråt. Kanske var stretchingen inte gjord på nog allvar för att ha nämnvärd effekt, men jag kom i alla fall ihåg att stretcha och det är något det men jag har varit ute och gått, oberoende på vädret, vilket inte varit det bästa den senaste tiden.

Summa summarum, det är svårt att ändra på invanda tidsbestämda rutiner.
Sover lika dåligt som förut.

Jag har nu bestämt mig för att först göra mig beroende av den dagliga promenaden, innana jag börjar rucka på mina invanda tider.

Tja, beror nu min sömnlöshet på mitt försök med att vakna tidigare och därmed vara mer kreativ och få mer gjort under dagarna, eller är det bara min vanliga periodiska sömnlöshet som gjort sig gällande?
Oron för att inte kunna somna gör i alla fall inte insomnandet lättare.

I natt somnade jag någon gång efter tre och vaknade vid åtta med migrän. Var nu migränen ett resultat av att jag spänner mig för sovandet, eller för mötet jag skulle vara på idag? Mötet som jag var tvungen att återställa för migränen.

Ångest och migrän är i alla fall inte den trevligaste kombinationen man kan ha, och den hade jag fortfarande hittils inte haft nöjet att uppleva. Migrän tabletten jag tog direkt jag hade vaknat och steg upp, gjorde visserligen att värken minskade, men inte att den gick över. Konstigt förresten, de gånger jag trott mig ha migrän och så att säga av misstag, eller pga fel diagnosticering av min huvudvärk, tagit medicinen har jag inga biverkningar, men de gånger jag har riktig migrän så sätter de in.

Summa summarum av tre veckors försöket, i natt fem timmars sömn.

Det är ganska lustigt vad man kan få för somatiska symptom, när man är orolig för förändringar.
Igår kväll fick jag sådan magvärk, hela tarmpaketet verkade ha gått i lås och jag hade så ont i magen. Sånt är jag van vid, jag får precis samma reaktion då jag äter mycket råa morötter eller rå lök, men att få så ont av att bara ändra på en rutin, det kom som en överraskning. Magen var stenhård, och den hade gått i baklås. Värken gick inte över förrän efter timmar av mild massage och lugnande andningövningar.

I natt sov jag inte en blund. Jag var vaken till klockan sju på morgonen, stängde av TVn flera gånger för att jag var så trött och inte orkade titta längre, men jag kunde inte somna. Klockan sju, då jag skulle gå, upp var då jag till slut kom till ro och kunde somna. Så första morgonen gick hela försöket åt skogen. Och hade jag inte som reserv plan gjort träff men en väninna om promenaden hade den aldrig blivit av. Träffen var inte förrän klockan tio så jag fick sovit några timmar också. Så jag steg upp som vanligt vid nio, drack mitt morgon thé och ut på promenad vid tio.

Efter promenaden var jag så trött att en liten tupplur skulle ha smakat bra, men eftersom jag undviker sådant under dagen, för att sova bättre om natten så blir det ingen tupplur. Hjärnan känns som gelé, jag är helt utpumpad efter en sömnlös natt och efter promenaden är jag än mer slut. Så jag tvivlar jag på att jag orkar skriva något efter promenaden. Kanske sedan när den väl blivit en daglig rutin, om en så där tre veckors tid, så som min doktor sa till mig. Och när det inte är en ny ska eler en förändring av min nuvarande dagliga rutin. Ingen tärningsvärk eller något annat som värker. Och kanske så skall väninnan inte med, för det var inte en rensning av tankar som skedde som jag torr var meningen med hela promenaden. Inte heller den thé stund som hon efter promenaden propsade på. Och artig som jag är gick jag motvilligt med på det.

Så jag försöker igen i övermorgon, för imorgon skall jag vara någon annan stans vid ifråga varande tid, på ett möte som jag varken kan inställa eller flytta på.

Men en tanke slog mig, kanske borde jag skriva en timme först, och sedan ta promenaden för att klara tankarna.
Summa summarum av tre veckors försöket, två timmars sömn.

I allting som jag gör är jag en periodare, jag har problem till och med att somna i perioder. Ibland i längre perioder såsom veckor och månader men ibland ack så underbart endast under ett par nätter i följd vilket är ack så sällan.

Den sista tiden har det blivit löjligare än vanligt jag har somnat i ganska så normal tid, dvs vid ungefär midnatt eller kanske en timme tidigare har jag varit så trött att jag gått och lagt. Sedan ligger jag och gäspar käkleden ur led i sängen, ögonen rinner av trötthet men jag kan bara inte somna. När jag väl somnar efter en timmes vridande och rullande i sängen kommer då äntligen sömnen. Sedan sover jag en timme eller två och vaknar igen och kan inte för allt i världen somna om. Jag har försökt att titta på tv och filmer, att läsa böcker tills ögonen kanske inte direkt blöder men det känns i alla fall som det, de orkar bara inte vara öppna längre men jag kan fortfarande inte somna om.

Jag har suttit med datorn och skrivit, fastän jag inte orkat med det lika mycket på sistone som i vanliga fall tills ögonen inte hålls uppe ens med tändstickor men jag kana bara inte somna om. Det är inte så att jag direkt har något att oroa mig för, mer än att vi alltid har det så jävla svårt att få ihop det ekonomiskt, och det fastän det är något som man kanske skulle vaka över så har det varit så länge så att det varken gör till eller ifrån i dettas sammanhang. Då äntligen då min sambo går upp vid en sex tiden kan jag somna om. Nu förtiden har jag en deadline att vakan varje dag oavsett om jag sovit bra eller inte, annars blir det aldrig något gjort utan då sover jag bara dagarna i ända och sömnlöshetens häxcirkeln bara snurrar fortare och fortare och jag får helt fel dygnsrytm.

Jag har provat med sömntabletter, det funkar ibland, jag somnar in och sover som en död men så känner jag mig såsom en sådan hela dagen efteråt. Det känns som om jag aldrig vaknar och hela huvudet känns som om bomull och hela dagen förflyter i en seg, overklig dimma och inget vettigt blir gjort. Då drömde jag åtminstone inga mardrömmar vilket också periodvis är mycket vanligt. Så jag föredrar att vara utan dem, det kostar bara onödigt med pengar och jag mår bara dåligt. Melatonin har också provats och det funkar till en viss gräns, ibland funkar det ibland inte. Det hjälper mig oftast att somna in men det gör inte att jag sover tillräckligt djupt och det garanterar inte heller att jag sover tillräckligt länge.

Nu när det är vår och solen kommer fram så brukar jag allmänt må bättre än på vintern då det är ruggigt och kallt. Solljuset gör att vi producerar mera melatonin, dvs kroppseget melatonin on inte syntetiskt som jag har på burk, och ju mer melatonin man har desto bättre somnar man in. Vi som är adhd har bara för liten produktion av den varan, det bara är så jag vet. Just nu hoppas jag i alla fall på en lång solig sommar så at jag kanske sover lite bättre än just nu, fast jag misstänker att för mycket ljus har den effekten, åtminstone på mig, att jag inte kan somna då heller. Men att sova 3-4 timmar per dygn håller inte i längden för mig, och kom nu inte och föreslå att jag är bipolär, fastän jag inte kan sova och ligger mest vaken på nätterna har jag ingen ork att göra något kreativt på nätterna när jag är vaken.

Det finns bara en sak att säga, mina sömnproblem är ett stort slöseri med tid.