Försöker rätta till krånglet
Jag börjar få ont i huvudet av att allting alltid går åt skogen, eller inte som de borde!
Varför kan inte sakerna gå som de borde för mig, varför blir det alltid något som blir fel och som visar sig rätt så svårt att rätta till, fastän saken ligger till bevisligen så som man säger?!?
Nu är det i alla fall fixat med bostadsbidraget, men folkbokföringen håller fortfarande på att rätta till felet. Allt extra arbete som jag får, allt papperskrångel coh alla telefeonsamtal som det blir av det hela. Och personen som struntade i att ändra sin adress får inget för det, bara fortsätter att glida omkring var han nu är...
Och snart är det jul, köpt det mesta så det bara är att laga till, förtuom skinkan då eftersom jag in har en tillräckligt stor frys för att kunna lämma in den i. Och dotter skall komma hem, har lovat att baka pepparkakorna och göra senap som alla tidigare åren...får väl se hur det sedan blir i verkligheten, viljan finns ju i alla fall i år, men den fanns ju förra året också, de få timmar hon faktiskt var hemma och vaken på normal tid istället för att vaka nätterna igenom och chatta med kompisarna. Nu kan hon göra det hemme hos sig själv, vilket är både bra och trevligare. Vi slipper de tråkiga sakerna med avrandra, och har båda två lika dålig ekonomi...
Varför kan inte sakerna gå som de borde för mig, varför blir det alltid något som blir fel och som visar sig rätt så svårt att rätta till, fastän saken ligger till bevisligen så som man säger?!?
Nu är det i alla fall fixat med bostadsbidraget, men folkbokföringen håller fortfarande på att rätta till felet. Allt extra arbete som jag får, allt papperskrångel coh alla telefeonsamtal som det blir av det hela. Och personen som struntade i att ändra sin adress får inget för det, bara fortsätter att glida omkring var han nu är...
Och snart är det jul, köpt det mesta så det bara är att laga till, förtuom skinkan då eftersom jag in har en tillräckligt stor frys för att kunna lämma in den i. Och dotter skall komma hem, har lovat att baka pepparkakorna och göra senap som alla tidigare åren...får väl se hur det sedan blir i verkligheten, viljan finns ju i alla fall i år, men den fanns ju förra året också, de få timmar hon faktiskt var hemma och vaken på normal tid istället för att vaka nätterna igenom och chatta med kompisarna. Nu kan hon göra det hemme hos sig själv, vilket är både bra och trevligare. Vi slipper de tråkiga sakerna med avrandra, och har båda två lika dålig ekonomi...
Jag har en osynlig sambo!
Jaha, återigen en sak som bara kan hända mig och ingen annan.
Jag flyttade för inte så länge sedan in i en ny lägenhet, ifrån den gamla som min dotter också var skriven i tills hon flyttade in i egen, och jag in i en ny mindre, och billigare lägenhet. Som låginkomstagare, eller rättare som en person med låg sjukersättning, så har man ju också rätt till bostadsbidrag. Vilket jag hade tills jag bytte lägenhet.
Nu fick jag ett beslut på att jag inte får något bostadsbidrag eftersom jag är sammanboende. ?!?
Förlåt, men vad? Vem bor i min lägenhet utan att jag ser denna personen? En osynlig sambo?!?
Jodå, det påstår i alla fall Försäkringskassan, att jag har en sambo. Men hur, vad??
Det visade sig efter nogranna undersökningar och otaliga telefonsamtal till diverse instanser, att förre hyresgästen aldrig brydde sig om att göra någon som helst adressändring. Inte till posten, eftersom jag i lång tid fick hit hans post tills jag en dag stötte på brevbäraren och påpekade detta för honom. Inte heller till folkbokföringen eftersom han "bor kvar" här, hos mig, enligt deras register. På min adress, i min lägenhet. Och att få ändring i ett register har tidigare visat sig att vara näst intill omöjligt fastän man haft bevis.
Man är ju oskyldig tills motsatsen har bevisats, men nu är jag skyldig utan att ha gjort något.
Och hur skall jag nu kunna bevisa att jag faktiskt bor ensam?!?
Jag flyttade för inte så länge sedan in i en ny lägenhet, ifrån den gamla som min dotter också var skriven i tills hon flyttade in i egen, och jag in i en ny mindre, och billigare lägenhet. Som låginkomstagare, eller rättare som en person med låg sjukersättning, så har man ju också rätt till bostadsbidrag. Vilket jag hade tills jag bytte lägenhet.
Nu fick jag ett beslut på att jag inte får något bostadsbidrag eftersom jag är sammanboende. ?!?
Förlåt, men vad? Vem bor i min lägenhet utan att jag ser denna personen? En osynlig sambo?!?
Jodå, det påstår i alla fall Försäkringskassan, att jag har en sambo. Men hur, vad??
Det visade sig efter nogranna undersökningar och otaliga telefonsamtal till diverse instanser, att förre hyresgästen aldrig brydde sig om att göra någon som helst adressändring. Inte till posten, eftersom jag i lång tid fick hit hans post tills jag en dag stötte på brevbäraren och påpekade detta för honom. Inte heller till folkbokföringen eftersom han "bor kvar" här, hos mig, enligt deras register. På min adress, i min lägenhet. Och att få ändring i ett register har tidigare visat sig att vara näst intill omöjligt fastän man haft bevis.
Man är ju oskyldig tills motsatsen har bevisats, men nu är jag skyldig utan att ha gjort något.
Och hur skall jag nu kunna bevisa att jag faktiskt bor ensam?!?
Borta igen!
Nu hände det igen, jag hade en så bra vinkel på en sak jag ville blogga om...och så kommer jag hit och POFF! så är den borta, gone with the wind.
Inget fel på minnet
Egentligen så skulle jag ju blogga men så kom jag av mig pga kommentarerna jag fått och loggade sedan ut. För att komma på att jag ju skulle ha bloggat! Och var tvungen att logga in igen. Men nu kommer jag inte längre ihåg vad jag skulle blogga om längre...
Så är det, nya tankar bara forsar in hela tiden och jag kommer inte ihåg vad jag var i färd med att för tillfället att egentligen göra. En hel dag kan gå åt till att försöka göra en sak, jag går iväg för att göra vad det nu än är jag skall göra och glömmer bort vad det var under vägen. Det är ju inte så fasligt långt till köket, så vari i ligger då problemet kanske Ni undrar...
Det är inte ens retligt, utan ganska så förnedrande att inte ens klara av så enkla saker som att borsta sina egna tänder, alla gånger man kommer på att man glömde bort saken, flera gånger under samma dag, samma misslyckande, det gnager på ens självförtroende och självkänsla, ja det har man vid min ålder knappast ens längre. Som ung trodde jag att jag hade problem med minnet, men nu har det efter månag om och men visat sig att det inte är fel på mitt minne, utan jag kan inte koncentrera mig tillräckligt länge för att hinna göra en enkel sak.
Allra värst är det när man går iväg för att ta en huvudvärkstablett, och glömmer bort den. Ont i huvudet har man ju fortfarande...jag menar hur dum får man ens vara? Eller kan vara?
Så är det, nya tankar bara forsar in hela tiden och jag kommer inte ihåg vad jag var i färd med att för tillfället att egentligen göra. En hel dag kan gå åt till att försöka göra en sak, jag går iväg för att göra vad det nu än är jag skall göra och glömmer bort vad det var under vägen. Det är ju inte så fasligt långt till köket, så vari i ligger då problemet kanske Ni undrar...
Det är inte ens retligt, utan ganska så förnedrande att inte ens klara av så enkla saker som att borsta sina egna tänder, alla gånger man kommer på att man glömde bort saken, flera gånger under samma dag, samma misslyckande, det gnager på ens självförtroende och självkänsla, ja det har man vid min ålder knappast ens längre. Som ung trodde jag att jag hade problem med minnet, men nu har det efter månag om och men visat sig att det inte är fel på mitt minne, utan jag kan inte koncentrera mig tillräckligt länge för att hinna göra en enkel sak.
Allra värst är det när man går iväg för att ta en huvudvärkstablett, och glömmer bort den. Ont i huvudet har man ju fortfarande...jag menar hur dum får man ens vara? Eller kan vara?
