Försöker rätta till krånglet
Jag börjar få ont i huvudet av att allting alltid går åt skogen, eller inte som de borde!
Varför kan inte sakerna gå som de borde för mig, varför blir det alltid något som blir fel och som visar sig rätt så svårt att rätta till, fastän saken ligger till bevisligen så som man säger?!?
Nu är det i alla fall fixat med bostadsbidraget, men folkbokföringen håller fortfarande på att rätta till felet. Allt extra arbete som jag får, allt papperskrångel coh alla telefeonsamtal som det blir av det hela. Och personen som struntade i att ändra sin adress får inget för det, bara fortsätter att glida omkring var han nu är...
Och snart är det jul, köpt det mesta så det bara är att laga till, förtuom skinkan då eftersom jag in har en tillräckligt stor frys för att kunna lämma in den i. Och dotter skall komma hem, har lovat att baka pepparkakorna och göra senap som alla tidigare åren...får väl se hur det sedan blir i verkligheten, viljan finns ju i alla fall i år, men den fanns ju förra året också, de få timmar hon faktiskt var hemma och vaken på normal tid istället för att vaka nätterna igenom och chatta med kompisarna. Nu kan hon göra det hemme hos sig själv, vilket är både bra och trevligare. Vi slipper de tråkiga sakerna med avrandra, och har båda två lika dålig ekonomi...
Varför kan inte sakerna gå som de borde för mig, varför blir det alltid något som blir fel och som visar sig rätt så svårt att rätta till, fastän saken ligger till bevisligen så som man säger?!?
Nu är det i alla fall fixat med bostadsbidraget, men folkbokföringen håller fortfarande på att rätta till felet. Allt extra arbete som jag får, allt papperskrångel coh alla telefeonsamtal som det blir av det hela. Och personen som struntade i att ändra sin adress får inget för det, bara fortsätter att glida omkring var han nu är...
Och snart är det jul, köpt det mesta så det bara är att laga till, förtuom skinkan då eftersom jag in har en tillräckligt stor frys för att kunna lämma in den i. Och dotter skall komma hem, har lovat att baka pepparkakorna och göra senap som alla tidigare åren...får väl se hur det sedan blir i verkligheten, viljan finns ju i alla fall i år, men den fanns ju förra året också, de få timmar hon faktiskt var hemma och vaken på normal tid istället för att vaka nätterna igenom och chatta med kompisarna. Nu kan hon göra det hemme hos sig själv, vilket är både bra och trevligare. Vi slipper de tråkiga sakerna med avrandra, och har båda två lika dålig ekonomi...
Kommentarer
Postat av: Alina
Intressant blogg du har! Hittade den idag och kommer fortsätta läsa om hur det är att leva med en diagnos. Lycka till i livet!
Postat av: Kerstin
Hej!
Tack för att du delar med dig av din vardag!
Det har hjälpt mig att förstå min systers vardag
mer och mer men även hur det känns för henne och hur jag kan vara till en tillgång istället för att stjälpa.
Ha en underbar dag!
Trackback