Outgrundliga äro livets vägar
Tja, det var nog inte så uttrycket var firån början men det betyder det i alla fall för mig...
Att läsa tidningar och att titta på nyheterna är vekligen deprimerande, och det upptäckte jag redan för åratal sedan och just av den orsaken så slutade jag att läsa tidningar för många, många år sedan, och nyheterna tittar jag bara på av misstag eller i väntan på något annat som börjar efteråt. Därför är jag kanske lite "efterbliven", får reda på saker och ting i efterskott så att säga, inget ont i det, jag är nu redan så van att få reda på allt sist....
Jag hade en ungdomsförälskelse, eller har det fortfarande, han är ju ännu inte död, men i alla fall, och jag var dödligt kär i honom i de sena tonåren, vi umgicks ganska så mycket men sällskapade enligt termen aldrig. Åren gick och alltid när vi var utan sällskap, eller rättare sagt båda var emellan förhållanden, träffades vi. Vi hade väldigt roligt ihop, samma intressen och sexet funkade bra men det clickade aldrig för oss "samtidigt". Antingen var jag kär i honom och han inte eller tvärtom. Han till och med friade till mig en gång, mycket romantiskt med champagne på hotellrum på ett lyxhotell där han bodde i stan, men jag fick kalla fötter och åkte hem så det blev aldrig något.
Vi blev båda ännu äldre, gifte oss och fick barn men träffades då och då, då vi hade tillfälle att luncha och befann oss i samma stad. Jag vet att han hade affärer vid sidan om, han försökte även förföra mig vid ett flertal tillfällen men jag tog det med en klackspark, skrattade åt det bara...
Och nu läste jag om honom i tidningen, han hade gjort insides affärer innan fondemissioner och hade fått sparken som verkställande. Hans bild var i tidningen och hans efternamn var ökänt, ja jag läste ju aldrig det men Internet googlade jag av misstag för att kolla mig a jour eftersom inget hörtst ifrån honom på ett bra tag.
I alla fall, så funderade jag på hur det måste kännas för hans fru och barn, jag menar jag hade kunnat vara hans fru och fått mitt eget efternamn svärtat...även om han nu får flera årslöner i avgångsvederlag engligt sitt paraply-avtal.
Men hur stor tröst är pengar om alla ens vänner och bekanta slutar att prata med en, att alla känner ens ansikte ifrån tidningen eftersom man har pressen efter sig dygnet runt?!?
Det är i alla fall ännu ett beslut som jag är glad och stolt över, att jag aldrig gifte mig med honom!
Att läsa tidningar och att titta på nyheterna är vekligen deprimerande, och det upptäckte jag redan för åratal sedan och just av den orsaken så slutade jag att läsa tidningar för många, många år sedan, och nyheterna tittar jag bara på av misstag eller i väntan på något annat som börjar efteråt. Därför är jag kanske lite "efterbliven", får reda på saker och ting i efterskott så att säga, inget ont i det, jag är nu redan så van att få reda på allt sist....
Jag hade en ungdomsförälskelse, eller har det fortfarande, han är ju ännu inte död, men i alla fall, och jag var dödligt kär i honom i de sena tonåren, vi umgicks ganska så mycket men sällskapade enligt termen aldrig. Åren gick och alltid när vi var utan sällskap, eller rättare sagt båda var emellan förhållanden, träffades vi. Vi hade väldigt roligt ihop, samma intressen och sexet funkade bra men det clickade aldrig för oss "samtidigt". Antingen var jag kär i honom och han inte eller tvärtom. Han till och med friade till mig en gång, mycket romantiskt med champagne på hotellrum på ett lyxhotell där han bodde i stan, men jag fick kalla fötter och åkte hem så det blev aldrig något.
Vi blev båda ännu äldre, gifte oss och fick barn men träffades då och då, då vi hade tillfälle att luncha och befann oss i samma stad. Jag vet att han hade affärer vid sidan om, han försökte även förföra mig vid ett flertal tillfällen men jag tog det med en klackspark, skrattade åt det bara...
Och nu läste jag om honom i tidningen, han hade gjort insides affärer innan fondemissioner och hade fått sparken som verkställande. Hans bild var i tidningen och hans efternamn var ökänt, ja jag läste ju aldrig det men Internet googlade jag av misstag för att kolla mig a jour eftersom inget hörtst ifrån honom på ett bra tag.
I alla fall, så funderade jag på hur det måste kännas för hans fru och barn, jag menar jag hade kunnat vara hans fru och fått mitt eget efternamn svärtat...även om han nu får flera årslöner i avgångsvederlag engligt sitt paraply-avtal.
Men hur stor tröst är pengar om alla ens vänner och bekanta slutar att prata med en, att alla känner ens ansikte ifrån tidningen eftersom man har pressen efter sig dygnet runt?!?
Det är i alla fall ännu ett beslut som jag är glad och stolt över, att jag aldrig gifte mig med honom!
Kommentarer
Trackback
