Sorg
Dottern stack nu igen, är sedan i lördags eftermiddag på okänd ort...
Och min pappa dog utomlands tidigt i söndagsnatt...Så det blir inte ens någon begravning utan bara en minnesstund om två veckor hemma hos syrran med släkt och vänner närvarande...
Och min pappa dog utomlands tidigt i söndagsnatt...Så det blir inte ens någon begravning utan bara en minnesstund om två veckor hemma hos syrran med släkt och vänner närvarande...
Jag mår bra!
En helt underbar vecka med den nya pojkvännen, förutom att ex ringde och sms:ade flera gånger och hotade med självmord. Vad hade han väntat sig, att vi bara skulle fortsätta som om ingenting hänt?!? Att jag bara skulle sitta hemma ensam och inte gå vidare???
I alla fall, nedförsåkning, turer med snöskoter, bowling och spa. Lite god mat och dryck, trevligt sällskap, uppvaktande kavaljer och lite romantik så var veckan fulländad. Jag förlorade till och med min karaoke mödom! Hittils har jag ens drömt om att sjunga karaoke och nu bara blev det så att jag faktiskt är ganska bra på det, bara det är en låt jag kan sedan förut.
Och igår var jag och hälsade på dottern i hennes nya gruppboende. Hon mådde bra och sa mig att hon absolut inte kan tänka sig att flytta hem igen, fastän jag vet att hon sagt till min ex-sambo, dvs hennes styvpappa sedan snart 9 år och mer pappa för henne än hennes biologiske far, att hon vill komma hem till mig igen. Mina gener, och dem är jag inte det minsta stolt över att hon fått ärva.
Varför är det så svårt att säga vad man egentligen vill till dem man älskar mest? Varför kan hon inte bara medge att det var ett misstag och att hon vill bo hemma igen?
Men jag mår jävligt bra, jag trivs med mig själv och livet just nu...
I alla fall, nedförsåkning, turer med snöskoter, bowling och spa. Lite god mat och dryck, trevligt sällskap, uppvaktande kavaljer och lite romantik så var veckan fulländad. Jag förlorade till och med min karaoke mödom! Hittils har jag ens drömt om att sjunga karaoke och nu bara blev det så att jag faktiskt är ganska bra på det, bara det är en låt jag kan sedan förut.
Och igår var jag och hälsade på dottern i hennes nya gruppboende. Hon mådde bra och sa mig att hon absolut inte kan tänka sig att flytta hem igen, fastän jag vet att hon sagt till min ex-sambo, dvs hennes styvpappa sedan snart 9 år och mer pappa för henne än hennes biologiske far, att hon vill komma hem till mig igen. Mina gener, och dem är jag inte det minsta stolt över att hon fått ärva.
Varför är det så svårt att säga vad man egentligen vill till dem man älskar mest? Varför kan hon inte bara medge att det var ett misstag och att hon vill bo hemma igen?
Men jag mår jävligt bra, jag trivs med mig själv och livet just nu...
