Vad har man vänner för?
Finns det någon blogg där någon alltid är glad och lycklig? En blogg där man inte klagar på någonting eller misstycker med någon? Varför är det så lätt för oss att vädra de mer negativa sidorna av oss? Eller är det att vi bara då får ett större behov att dela med oss av den känslomässiga misär vi befinner oss i?
När vi är nöjda och glada så är vi alldeldes nöjda med att bara vara ensamma hemma, rosenrött lyckliga. Tillsammans i vår lilla gulliga värld, och sedan behöver vi plötsligt ha tag på de människor som vi i åratal försummat och glömt bort eftersom vi nu plötsligt behöver någon att gråta ut hos. Någon som lyssnar på vårt eviga gnat om hur misslyckade vi är, vad han gjorde för fel, vad jag gjorde för fel, hur de blev som det blev, varför det inte blev som det skulle.
Varför hör vi aldrig av oss till våra vänner, eller de till oss, då allt är bra???
Har man sina vänner bara för att klaga om sitt deprimerande uruschliga liv?
När vi är nöjda och glada så är vi alldeldes nöjda med att bara vara ensamma hemma, rosenrött lyckliga. Tillsammans i vår lilla gulliga värld, och sedan behöver vi plötsligt ha tag på de människor som vi i åratal försummat och glömt bort eftersom vi nu plötsligt behöver någon att gråta ut hos. Någon som lyssnar på vårt eviga gnat om hur misslyckade vi är, vad han gjorde för fel, vad jag gjorde för fel, hur de blev som det blev, varför det inte blev som det skulle.
Varför hör vi aldrig av oss till våra vänner, eller de till oss, då allt är bra???
Har man sina vänner bara för att klaga om sitt deprimerande uruschliga liv?
Kommentarer
Trackback
