Tårarna är slut
Nu är det helt säkert, vi flyttar isär.
Så snart han får en ny lägenhet så flyttar han, och jag har sagt upp vår lägenhet så vi måste flytta senast den siste oktober.
Det känns underbart befriande samtidigt som det känns så jävla ledsamt. Han har varit min bästa vän i så många år och nu kommer han inte längre att finnas där varje dag. Valet är mitt, och jag känner mig så jävla elak, att jag har slagit sönder hela hans liv, men jag gör ju det med mitt eget liv på samma gång!
Men, om man skall vara ärlig, hur skulle det kännas att leva sitt liv ihop med någon som man vet inte älskar en, som bara låtsas det för att vara "snäll"? Det skulle ju också vara en form av att vara otrogen, att vara oärlig och ljuga hela tiden för den man bor ihop med.
Nej jag tycker at det är bättre för alla parter, att vara ärlig.
Kan man inte längre säga att man älskar den andra, och mena det helt ärligt och utan några som helst förbehåll, då är det dags för båda parter att skiljas åt, och bo på var sitt håll hur ont uppbrottet än gör...
Nu finns det inga tårar mer, inte just nu, kanske har det smalats upp tillräckligt så det finns tårar att gråta inatt igen.
Så snart han får en ny lägenhet så flyttar han, och jag har sagt upp vår lägenhet så vi måste flytta senast den siste oktober.
Det känns underbart befriande samtidigt som det känns så jävla ledsamt. Han har varit min bästa vän i så många år och nu kommer han inte längre att finnas där varje dag. Valet är mitt, och jag känner mig så jävla elak, att jag har slagit sönder hela hans liv, men jag gör ju det med mitt eget liv på samma gång!
Men, om man skall vara ärlig, hur skulle det kännas att leva sitt liv ihop med någon som man vet inte älskar en, som bara låtsas det för att vara "snäll"? Det skulle ju också vara en form av att vara otrogen, att vara oärlig och ljuga hela tiden för den man bor ihop med.
Nej jag tycker at det är bättre för alla parter, att vara ärlig.
Kan man inte längre säga att man älskar den andra, och mena det helt ärligt och utan några som helst förbehåll, då är det dags för båda parter att skiljas åt, och bo på var sitt håll hur ont uppbrottet än gör...
Nu finns det inga tårar mer, inte just nu, kanske har det smalats upp tillräckligt så det finns tårar att gråta inatt igen.
Kommentarer
Trackback
