Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom

Äntligen börjar ångesten släppa, visserligen dras jag fortfarande med handlingsförlamningen som den förde med sig, men den kan son tur är delvis skyllas på den förkylning som jag nu lider av. Feber, hosta och värsta snuvan, det bara rinner.

Snacka om förkylning, den värsta jag kan komma ihåg senast jag hade lunginflammation för en tre fyra år sedan, och inte gick till doktorn och höll på att stryka med. Om man försöker kurera sig själv med kamomill thé med massor av honung i, och råkar vara ganska så häftigt allergisk mot kamomill så går det bara snett. Men det visste jag inte då, förkylningen gick ned i lungorna och hostan belv abara värre och värre, och jag bara vägrade gå till doktorn.

Men nu har jag inte druckit kamomill den här gången, lite visare åtmistone av en erfarenhet, fastän det inte gäller alla gånger. Ibland verkar det som om jag är extra trög och gör om samma misstag om och om igen. Någon som känner igen sig?

Som tur är verkar det nu som om hostan till slut börjar lossna, och snoret rinner inte till som en ständigt översvämmande flod längre. Att det går åt mindre näsdukar brukar ju vara ett tecken på att man är bättre, och att man kan någorlunda finna en gnutta med logik i sitt tänkande.