Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom

Igår hade jag återigen huvudvärk, så svår att jag inte kunde göra mer än att ligga still i sängen. Jag börjar vara ganska så trött på att jämt ha ont i huvudet. Nu har det länge varit 6 dagar värk av sju möjliga men kanske gårdagens spänningshuvudvärk ändå går att förklara. Bostadsbolaget gick med på att korta ner uppsägninstiden av lägenheten, och vi kan flytta i helgen om två veckor. Jag var fysiskt illamående och hade ångest hela dagen och jag spände mig så för att tala om det för honom, att vi skulle ta lägenheten vi sett och att han nu åker ut i slutet av november.
Han tog det med stoiskt lugn, men ringde strax efter upp en kompis om att han nu behöver lägenhet bums. Konstigt om han plötsligt idag får tag på en lägenhet. Det var ju omöjligt innan.

Idag har värken släppt lite, man jag är fortfarande inte bra. Nu skall jag bara skaffa hjälp till flytten, försöka samla ihop lite lådor och packa, packa och packa. Hyra bil om ingen har passande att låna ut just då, den här flytten är ju planerad men lite hastigt påkommen trots allt.

Dottern börjar nu trilskas, hon vill inte flytta säger hon, fastän hon redan sa okej till den nya lägenheten. Men hon har alltid svårt för att ställa om sig till nya situationer, lite längre förberedelse tid hade skanke varit bra, men så är det inte alltid i livet. Det överraskar en med jämna mellanrum, saker blir sällan som man har planerat och kanske är det bra så.
Inte hade jag för en fem-sex år sedan trott att det här förhålandet skulle ta slut. Men det gjorde den och nu väntar framtiden.

Framtiden är inget att vara varken rädd eller orolig för, även om vi ofta är det. Framtiden kanske visar sig vara oändligt mycket bättre än vi kunnat föreställa oss, och därför lagt ner onödig energi på att oroa oss helt i nödan.