Jul då?
Jaha, nu flyttar vi nästa helg och jag håller fn på att packa. Och han fick till slut också en lägenhet, på motsatta sidan av stan, inte som granne som jag ett tag var rädd för.
Det hara varit en jobbig tid, de sista månaderna, och han har varit på rent ut sagt j*vligt humör, bara suttit framför datorn hela tiden, varit butter och knappt svarat på tilltal och inte ens lyssnat på vad jag har pratat om. Det skall bli skönt att slippa bry mig, att slippa ta hänsyn till honom from december. Han har lovat att hjälpa till med flytten, och det är ju snällt av honom.
Inte har jag någon som helst aning om när, var eller hur vi skall fira jul i år, dottern och jag. Att vara hemma bara vi två, det verkar ganska tråkigt men att åka till syrran är inte heller någon lösning eftersom de har en katt, och vår lilla kattunge är rädd för honom. Att åka dit över dagen ja, men hur skall vi komma hem på kvällen utan bil? För de bor ute på rena landvischan ute i skogen. Och eftersom jag känner mina Pappenheimare, kommer det inte att finnas någon chaufför heller senare på kvällen. katten är ännu för liten att vara ensam över natten, ens i nödfall.
Pappa vet jag inte heller vad han tänker göra över jul, men har har ju sin nya fru, så honom lär det inte gå någon nöd på.
Och eftersom syrran har småbarn så kommer jultomten och hälsar på dem, så det är inte heller att ens fundera på att de skulle kommit hem till oss, förrän på juldagen. Hmm, kanske trots allt ett alternativ?
I alla fall, dotterns pappa fick nu för sig att hon skulle ha åkt till honom över julen, men när det fortfarande var osäker när flytten skulle bli av, så blev inte heller det av. Och med honom måste man planera i god tid, man vet aldrig vad han i sista stund hittar på, avbokar det hela tills biljetterna bokats och betalats. Så lite trist men samtidigt förhoppningsfullt om framtiden...
Tja, och hur gick det nu med mitt försök?
inte så bra alls. Sovit har jag gjort precis lika dåligt som vanligt, vakar till en två tre på natten och vaknar tidigt som attan och kan inte somna om. Promenaden har nu i och med packandet inte heller blivit av som planerat. Men jag har skrivit mer än innan, kanske inte hunnit/orkat blogga varje dag, men jag har fått ut ord ur mitt huvud och sparat i datorn.
Och det är ju bra, att få in rutinen med att skriva för att eventuellt en dag antingen få det utgivet som bok, eller att jag själv ger ut det på nätet.
Det hara varit en jobbig tid, de sista månaderna, och han har varit på rent ut sagt j*vligt humör, bara suttit framför datorn hela tiden, varit butter och knappt svarat på tilltal och inte ens lyssnat på vad jag har pratat om. Det skall bli skönt att slippa bry mig, att slippa ta hänsyn till honom from december. Han har lovat att hjälpa till med flytten, och det är ju snällt av honom.
Inte har jag någon som helst aning om när, var eller hur vi skall fira jul i år, dottern och jag. Att vara hemma bara vi två, det verkar ganska tråkigt men att åka till syrran är inte heller någon lösning eftersom de har en katt, och vår lilla kattunge är rädd för honom. Att åka dit över dagen ja, men hur skall vi komma hem på kvällen utan bil? För de bor ute på rena landvischan ute i skogen. Och eftersom jag känner mina Pappenheimare, kommer det inte att finnas någon chaufför heller senare på kvällen. katten är ännu för liten att vara ensam över natten, ens i nödfall.
Pappa vet jag inte heller vad han tänker göra över jul, men har har ju sin nya fru, så honom lär det inte gå någon nöd på.
Och eftersom syrran har småbarn så kommer jultomten och hälsar på dem, så det är inte heller att ens fundera på att de skulle kommit hem till oss, förrän på juldagen. Hmm, kanske trots allt ett alternativ?
I alla fall, dotterns pappa fick nu för sig att hon skulle ha åkt till honom över julen, men när det fortfarande var osäker när flytten skulle bli av, så blev inte heller det av. Och med honom måste man planera i god tid, man vet aldrig vad han i sista stund hittar på, avbokar det hela tills biljetterna bokats och betalats. Så lite trist men samtidigt förhoppningsfullt om framtiden...
Tja, och hur gick det nu med mitt försök?
inte så bra alls. Sovit har jag gjort precis lika dåligt som vanligt, vakar till en två tre på natten och vaknar tidigt som attan och kan inte somna om. Promenaden har nu i och med packandet inte heller blivit av som planerat. Men jag har skrivit mer än innan, kanske inte hunnit/orkat blogga varje dag, men jag har fått ut ord ur mitt huvud och sparat i datorn.
Och det är ju bra, att få in rutinen med att skriva för att eventuellt en dag antingen få det utgivet som bok, eller att jag själv ger ut det på nätet.
Kommentarer
Trackback
