Grupptryck
Med tonårig dotter är man orolig då kvällar på helgerna hon går ut, man kan ju inte veta vad som kan hända och mycket har ändrat sig sedan tiden då vi var unga. I helgen fick jag av misstag, som vanligt, veta att en kompis som drack för första gången, druckit sig redlös och däckat. Som tur i oturen hade man ringt efter en ambulans och fick efteråt veta att killen hade 0,4 promille alkohol halt i blodet! Jag kan bara inte fatta, vad håller de på med?!?
Nog drack vi också när jag var ung, men jag kommer inte ihåg att någon varken blev allvarligt sjuk eller fick alkohol förgiftning! Eller kanske jag bara var i så töntigt sällskap att jag aldrig fattade vad som pågick runt omkring mig?
Jag dricker för att jag tycker om smaken av vin, specieltt rött vin. Visst dricker jag ibland för att bli full, jag också, men jag tycker inte om att ungdomen måste smyga utomhus när de dricker där de kan däcka i en buske och dö eftersom de är utan tillsyn. Och jag hade en pojkvän, min första faktiskt, då jag inte hade speciellt mycket vana med att dricka, som hade hällt i hembrännt i min vinflaska för att få mig tillräckligt full för att få mig i säng, så jag vet vad vem som helst som man tror sig lita på kan plötsligt hitta på.
Dottern berättade att ibland kan man bli tvingad att dricka, tja, visst, hälla ner i halsen på en, och med grupp trycket som härjar vilt, ja. Och hon fattade inte när jag sa att så gör inte riktiga kompisar! Kompisar är sådana som man kan lita på, och som ärligen tycker om och uppskattar som en som man är och inte vill en illa. Inte vill ha roligt på ens bekostnad.
Hur får man en tonåring att fatta något?!?
Man måste välja sina vänner, och dugar man inte som man är, tja då får man försöka att hitta nya, och hittar man inga nya, bättre mer passande vänner, tja då är det bättre att vara ensam. Kanske därför jag har så få vänner...
Men jag måste känna att jag kan lita på dem lika mycket som de kan förvänta sig att lita på mig, i både bättre stunder och sämre. De vänner man kan lita på i sin nöd, de är få trots allt, och de bör man vara mån om.
Nog drack vi också när jag var ung, men jag kommer inte ihåg att någon varken blev allvarligt sjuk eller fick alkohol förgiftning! Eller kanske jag bara var i så töntigt sällskap att jag aldrig fattade vad som pågick runt omkring mig?
Jag dricker för att jag tycker om smaken av vin, specieltt rött vin. Visst dricker jag ibland för att bli full, jag också, men jag tycker inte om att ungdomen måste smyga utomhus när de dricker där de kan däcka i en buske och dö eftersom de är utan tillsyn. Och jag hade en pojkvän, min första faktiskt, då jag inte hade speciellt mycket vana med att dricka, som hade hällt i hembrännt i min vinflaska för att få mig tillräckligt full för att få mig i säng, så jag vet vad vem som helst som man tror sig lita på kan plötsligt hitta på.
Dottern berättade att ibland kan man bli tvingad att dricka, tja, visst, hälla ner i halsen på en, och med grupp trycket som härjar vilt, ja. Och hon fattade inte när jag sa att så gör inte riktiga kompisar! Kompisar är sådana som man kan lita på, och som ärligen tycker om och uppskattar som en som man är och inte vill en illa. Inte vill ha roligt på ens bekostnad.
Hur får man en tonåring att fatta något?!?
Man måste välja sina vänner, och dugar man inte som man är, tja då får man försöka att hitta nya, och hittar man inga nya, bättre mer passande vänner, tja då är det bättre att vara ensam. Kanske därför jag har så få vänner...
Men jag måste känna att jag kan lita på dem lika mycket som de kan förvänta sig att lita på mig, i både bättre stunder och sämre. De vänner man kan lita på i sin nöd, de är få trots allt, och de bör man vara mån om.
Kommentarer
Trackback
