Bara skrika rakt ut
Återigen idag måste jag iväg. Jag måste åka buss, och det hatar jag.
Jag vill inte, jag får ångest bara jag tänker på att åka buss!
Jag trivs inte när det är trångt med folk som antingen luktar illa, av svett och gammal gubbe. Inte heller trivs jag med folk som hällt på sig hela den dagliga flaskan av sin parfym. Särskilt otrevligt och illa mår jag då jag måste åka iväg då det är rusningstrafik och hittar inge sittplats utan måste stå upp hela vägen in till stan.
Allt skrän, buller och bång frestar på mitt sinne och hade jag inte min mp3-spelare, och tidigare cd-spelare och Walkman, så hade jag blivit tokig för länge sedan. Numera vet jag som tur är vad det är som är så jobbigt med folk och livet i allmänhet. Nu vet jag att jag blir bombarderad med störande moment ifrån alla håll, sådant som en normenlig person bara stänger ute, man jag inte kan filtrera ut. Alla störande ljud som ingen annan ens lägger märke till, dessa blinkande ljus, folk som pratar högt. Kanske hör jag inte ens vad de pratar om men att höra dem prata stör mig.
Jag måste med viljestyrka hålla ihop mig, jag kan inte bara flippa och börja skrika fastän det känns som om jag skulle vilja, och behöva bara skrika rakt ut! Ibland tänker jag på hur skönt det skulle vara om jag var tokig och bara kunde göra allt som faller mig in, att kunna skita i alla konventioner och sociala regler och beteendemönster. Att skippa allt som man ?bara måste? ta hänsyn till och följa gängse regler?
Jag vill inte, jag får ångest bara jag tänker på att åka buss!
Jag trivs inte när det är trångt med folk som antingen luktar illa, av svett och gammal gubbe. Inte heller trivs jag med folk som hällt på sig hela den dagliga flaskan av sin parfym. Särskilt otrevligt och illa mår jag då jag måste åka iväg då det är rusningstrafik och hittar inge sittplats utan måste stå upp hela vägen in till stan.
Allt skrän, buller och bång frestar på mitt sinne och hade jag inte min mp3-spelare, och tidigare cd-spelare och Walkman, så hade jag blivit tokig för länge sedan. Numera vet jag som tur är vad det är som är så jobbigt med folk och livet i allmänhet. Nu vet jag att jag blir bombarderad med störande moment ifrån alla håll, sådant som en normenlig person bara stänger ute, man jag inte kan filtrera ut. Alla störande ljud som ingen annan ens lägger märke till, dessa blinkande ljus, folk som pratar högt. Kanske hör jag inte ens vad de pratar om men att höra dem prata stör mig.
Jag måste med viljestyrka hålla ihop mig, jag kan inte bara flippa och börja skrika fastän det känns som om jag skulle vilja, och behöva bara skrika rakt ut! Ibland tänker jag på hur skönt det skulle vara om jag var tokig och bara kunde göra allt som faller mig in, att kunna skita i alla konventioner och sociala regler och beteendemönster. Att skippa allt som man ?bara måste? ta hänsyn till och följa gängse regler?
Kommentarer
Trackback
