Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom

Att tvätta är kul, och att hänga upp tvätten går också men varför är det så fasansfullt svårt att få in den torra tvätten vikt, och undan i skåp och lådor?

Just nu är maskinen ful av tvätt att hänga upp på tork, och det får jag alldeles snart gjort, sedan hänger tvätten där i dagar eller tills någon behöver dem och som tur är för mig tar dem direkt ifrån torkstället så jag slipper sorteringen.

Att diska är kul!

Att plaska med vatten, att fylla diskmaskinen går också men att tömma diskmaskinen eller att tömma torkstället med de torra, ren diskade tallrikarna, besticken och glasen är en omöjlighet. Och att ställa in dem på sina respektive platser i skåp och lådor orkar jag bara inte...

Alltid när jag råkat ut för en kvinnlig gynekolog så har jag blivit så nedrigt behandlad, kännt mig smutsig och äcklig. Vad är det för fel på kvinnliga gynekologer? Tror de att bara för att de själva har en vagina så behöver de varken vara försiktiga eller finkänsliga???

Alla manliga jag har varit hos har varit helt underbara, känsliga och omtänksamma. De har talat om vad de skall göra, att det nu kommer attkännas si och så eller att det kommer att vara KALLT! Sist nu var jag hos en specialist, och givetvis råkade jag återigen ut för en kvinnlig sådan, gravid i åttonde månaden snart klar för att poppa och hur blev det? Jo, jag kände mig våldtagen!

Kalla instrument körs in i de känsligaste delar av en utan förvarning, kallt vatten sprutas in för att kunna ta ultraljud på livmoderslemhinnan. Och när jag undrade om det skulle göra ont sa hon bara att det skulle det inte göra för det dom skulle göra ont alldeles nyss, det reagerade jag inte på. Och sen gjorde det ONT, så jävla ont att jag kände det ända uppe i halsgropen!!!

Sjukhuset i fråga som den här omnämda gynekologiska specialisten jobbar på, har gjort nästan alla de undersökningaroch diagnoser som gjorts på mig på senare år, dvs de har alla papper om mig, det kan läsa allt som finns av intresse som finns om mig.

Om de nu råkar vara läskunniga vill säga! De har svart på vitt och välförvarat i datorn att mina sinnesförnimmelser är udda, att saker som för andra gör jävligt ont, det kanske jag inte ens märker, och sedan annat som inte registreras av "normen" det känns bara så jävla ont. Jag blev precis opererad av en mycket trevlig manlig gynekolog, för polyp i livmodern och samtidigt blev det givetvis också en skrapning av livmoderslemhinnan. Jaha, jag vaknade upp ur narkosen och mådde superbra, inga smärtor eller andra konstiga förnimmelser. Jag hade inget behov av allt smärtstillande jag fick med mig hem därifrån och jag är fullt medveten om att andra har ont och mår dåligt i dagar efteråt.
Bara det borde väl säga något? Att jag inte funkar som normen...

Jag har varit helt förlamad, alltså handlingsförlamad sedan slutet av maj...
Jag har inte fått något gjort, jag har i princip bara legat.

Det här började redan tidigare men blev nu under sommaren värre och jag var till och med hos doktorn och pratade om saken, att jag är så deppig. Jag berättade att jag inte får något gjort, att allt bara är så tråkigt och jobbigt och han bara gick på om att jag verkade så lugn och tillfreds. Till slut fattade han att jag var orolig och stressad av att det inte händer något i huvudet på mig!!! Jag som i vanliga fall har miljoner idéer och det alltid händer många saker på en gång, har haft total stiltje i huvudet, det har varit knäpp tyst.

Mörkt och svart och helt tyst.

Man blir ju deppad för mindre, tja kanske inte normale man, men jag blir. Jag får ångest för att jag inte får något gjort, mer ångest av att det inte händer något där uppe, och jag känner mig som en levande död, en zombie. Och sedan allt omöjligt som har hänt under sommaren, inget blev som från början hade planerats, alla planer blev omkullkastade och fick göras om.

Vad gör man när ens ”Käre” ex-make plötsligt efter att ha varit nykter i alla år trillar dit och börjar supa igen, och det tydligen rejält, om man ser på resultatet av att han plötsligt begår ett grovt våldsbrott, försöker att ha ihjäl en annan människa så där på morgonkvisten på midsommaraftonsnatten??

Resultatet är ju givetvis att han blir anhållen, vilket medför att han faktiskt sitter inne då vår gemensamma dotter skulle ha varit hos sin pappa!

Mitt liv är ju rakt ur en såpopera, det som händer kan bara inte vara sant!!! Min dotters far, han som jag en gång var gift med har faktiskt försökt ha ihjäl en annan människa, och det på ett ganska så våldsamt sätt…vad kunde han ha gjort med mig, och vad kan han göra med vårt barn? Och om hon hade varit där då det hände, vart hade hon då tagit vägen när poliserna fängslade hennes pappa?!?

Jag menar, räcker det inte med bara de saker han lovar henne, som han sedan aldrig ens kommer ihåg att han lovat, dvs aldrig håller sina löften, skall han då stöka till sitt förhållande med sin dotter dessutom på detta sätt? Jag undrar hur det känns att ha en pappa som är nästan mördare? Visst kan jag bli så arg att jag skulle kunna mörda, men att ta steget ut och göra något åt saken ligger mig fjärran. Förmodligen är jag liksom alla andra kapabel att döda en annan människa, men det skall nog ganska så rejält till mer än ett fylleslagsmål en midsommarafton!

Vem sa att morgonstund har guld i mun? Snarare mord i sinnet.