Att leva med Adhd och Aspergers-syndrom

Jag känner mig lycklig och tillfreds med mig själv och med det jag dagligen åstadkommer. Det är en lång väg ifrån den olyckliga mig för några år sedan. Det känns skönt och jag önskar att alla människor skulle kunna uppnå det här.
Nej, jag har inte tagit något, jag är bara mig själv och har accepterat att jag är sådan jag är.

Det enda är att jag skulle vilja ha lite mer pengar att rära mig med, men så har det ju alltid varit. Man har aldrig tillräckligt med pengar hur mycket man än har, och det vet jag av egen erfarenhet. Pengar gör inte inte lyckligare än man är utan pengar, men man har bara mer frihet att göra vad man vill.

Min syster äe ett bra exempel, hon on hennes man bara jobbar och tjänar pengar men deras två barn får ingen som helst uppmärksamhet, de bara är och växer upp utan varken mamma eller pappa närvarande. Jag tycker synd om dem men jag kan tyvärr inget göra, tur att jag var hemma för min dotter. Visst kändes det dumt, och jobbigt att inte ha de pengar man skulle ha behövt, men hon behövde sin mamma hemma, och jag var därför hemma med henne tills hon flyttade hemifrån.

Jag har allt jag behöver, katterna, bostad, mat och mitt bloggande. Allt är bara bra.