Ungen upphittad igen!

Varför tar man åt sig så mycket av alla motgångar, varför kan inte jag bara glömma allt gammalt och gå vidare?
Vad är det som gör att man bara ältar allt gammalt, blir pessimistisk och deppig för att en kille inte visste bättre än att dumpa mig?!?

Nu har jag en ny på G, och jag vågar varken riktigt hoppas eller lita på honom. jar menar, visst hoppas jag, och det kändes bra när vi träffades, och han har ringt...jag är nu så rädd för att jag sabbar det här med honom för att jag inte vågar vara mitt vanliga spontana jag utan drar mig undan in i mitt skal, så då missar jag den chansen också.
och kom nu inte någon och säg att det finns fler fiskar i haven, jo det finns det visst, jag vet det, man jag skulle så behöva någon trevlig och uppiggande detalj i mitt liv för att balansera allt det tråkiga som nu händer mig och min dotter.

Jodå, hon har nu hittats. Hon stack efter festeni fredags, för hon hade druckit och överenskommelsen var att hon inte fick dricka. Men om hon hade druckit så skulle det inte vara lika allvarligt som att utebli ifrån hemmet. Och hon sket i vilket, drack sig förmodligen helt redlös och sa till mig att hon sov först över hos en kompis i fredags, och sedan hos en annan i lördags, och de hittade henne hos hennes kille igår eftermiddag.

Och nu har hon vägrat kissa burk sedan dess. Tänk, hon har inte varit och kissat sedan igår efter middag, jag hade blivit tokig. Jag menar, man måste ju bara kissa varje morgon direkt man vakna. Så nu har de sagt att om hon fortfarande vägrar att kissaburk så kommer hennes test att nedskrivas som positivt, vare sig den är det eller inte, eftersom hon vägrar samarbeta, vägrar kissa burk.

Hon är ju dum, hon gör bara allt för att livet skall bli än eländigare än det redan är...sabla unge! Och hon jobbar verkligen på att ingen skall ens kunna drömma om att våga lita på hennes ord, allt är ju bara ljug hela tiden!

Men vad skönt det är att nu återigen veta var hon är, och det var underbat att se henne idag, fastän hon var skitsur efteråt och vägrade krama mej. Hon sa i alla fall hejdå, och bara det är underbart i det här läget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0