Lättja eller?
Nej, det här kan bara inte vara sant, jag kan inte bli sjuk nu igen!
Eller är det kanske samma som inte riktigt gått över och som nu kommer med en ny runda med feber och snuva? Hostan har ju inte gått över så man skulle ju kunna misstänka att det är en fortsättning på den förra influensan. Det är knappast allergin eftersom då brukar i alla fal inte jag få feber.
Och just nu då jag bara måste åkan in till stan, ett möte jag återigen inte kan skippa såsom jag gjorde förra gången. Det vill säga sköt upp med svepskälet att jag hade migrän. Jag hade ont i huvudet men inte hade jag migrän, jag bara orkade inte släpa mig in till stan. Först måste man ta på sig respektabla kläder, sminka sig och borsta håret. När jag bara är hemma kan det faktiskt gå ett par dagar innan jag borstar håret. Det är lättare att bara dra upp det i en tofs eller en knut i nacken.
Och det värsta av allt, eftersom det kommer att dra ut lång in på eftermiddagen måste jag komma ihåg att äta innan jag går hemifrån. Det är ganska konstigt egentligen att en så essentiell sak såsom att äta, det glömmer jag titt som tätt. Fastän jag bara är hemma så kan jag glömma det och komma på när de andra kommer hem att jag inte åt frukost. Sen blir det som vanligt, kylskåpet länsas och jag äter mycket mer än jag hade gjort ifall jag hade ätit åtminstone något pyttelitet tidigare på dagen. I alla fall, tillbaka till mitt möte i dag.
Obligatoriska möten som man inte kan undvika eller klara av per mejl, tja då får man träffa folk. I det här fallet är det två personer, sådana jag träffat ett antal gånger nu de två senaste åren så det är inte så jobbigt. Jag kan nog säga att jag känner dem båda två ganska bra men trots det så blir det alltid samma visa när jag kommer hem efteråt. Ibland händer det redan då jag kommer ut på gatan efteråt, men som regel är det alltid när dörren går igen efter mig och jag har kommit hem.
Då kommer HUVUDVÄRKEN!
Och det gör den alltid, det finns inga undantag. Så nog har jag lust att säga återbud än en gång, men det hjälper inget, det hela blir bara uppskjutet återigen en gång.
Och då ställer jag mig frågan, är det här lättja eller är det självbevarelsedrift?
Eller är det kanske samma som inte riktigt gått över och som nu kommer med en ny runda med feber och snuva? Hostan har ju inte gått över så man skulle ju kunna misstänka att det är en fortsättning på den förra influensan. Det är knappast allergin eftersom då brukar i alla fal inte jag få feber.
Och just nu då jag bara måste åkan in till stan, ett möte jag återigen inte kan skippa såsom jag gjorde förra gången. Det vill säga sköt upp med svepskälet att jag hade migrän. Jag hade ont i huvudet men inte hade jag migrän, jag bara orkade inte släpa mig in till stan. Först måste man ta på sig respektabla kläder, sminka sig och borsta håret. När jag bara är hemma kan det faktiskt gå ett par dagar innan jag borstar håret. Det är lättare att bara dra upp det i en tofs eller en knut i nacken.
Och det värsta av allt, eftersom det kommer att dra ut lång in på eftermiddagen måste jag komma ihåg att äta innan jag går hemifrån. Det är ganska konstigt egentligen att en så essentiell sak såsom att äta, det glömmer jag titt som tätt. Fastän jag bara är hemma så kan jag glömma det och komma på när de andra kommer hem att jag inte åt frukost. Sen blir det som vanligt, kylskåpet länsas och jag äter mycket mer än jag hade gjort ifall jag hade ätit åtminstone något pyttelitet tidigare på dagen. I alla fall, tillbaka till mitt möte i dag.
Obligatoriska möten som man inte kan undvika eller klara av per mejl, tja då får man träffa folk. I det här fallet är det två personer, sådana jag träffat ett antal gånger nu de två senaste åren så det är inte så jobbigt. Jag kan nog säga att jag känner dem båda två ganska bra men trots det så blir det alltid samma visa när jag kommer hem efteråt. Ibland händer det redan då jag kommer ut på gatan efteråt, men som regel är det alltid när dörren går igen efter mig och jag har kommit hem.
Då kommer HUVUDVÄRKEN!
Och det gör den alltid, det finns inga undantag. Så nog har jag lust att säga återbud än en gång, men det hjälper inget, det hela blir bara uppskjutet återigen en gång.
Och då ställer jag mig frågan, är det här lättja eller är det självbevarelsedrift?
Kommentarer
Trackback
