Bara hatar
Ibland när jag för första gången träffar någon så reser sig raggen direkt, jag bara hatar den här personen.
Extra tråkigt blir det alla de gånger som jag bara inte kan undvika att ha att göra med en sådan person, såsom när jag gick i skolan eller när man är på banken, arbetsförmedlingen eller i kassan i affären. Och bara för att den personen på något sätt är så jävla irriterande, om det nu är utseendet eller deras sätt att vara på, deras röst eller kläderna som gör det vet jag inte.
Jag bara hatar dem och vill inget annat än att lå in käften på personen ifråga!
Bara för ett de är de, om ni förstår vad jag menar. Nu är jag ju så väluppfostrad att jag inte gör sånt.
Inte längre i alla fall.
Det hände några gånger när jag var liten att jag gjorde precis vad jag kände, slog tex till en tjej med en stor sten så hon fick sys med 7 stygn, jag var som sagt värsta grabben på våran gård. Numera försöker jag bara att undvika sådana konflikter, jag hade väl suttit på någon anstalt istället för hemma om jag föll för mina instinkter varje gång. Nu undviker jag bara att ha att göra med dessa personer så gott jag bara möjligtvis kan.
Det konstiga med mitt hat, eller min råa antiåati, är att det inte ens behöver vara en person som jag träffat på riktigt i verkliga livet, det finns vissa skådespelare som är så irriterande just på det här sättet men jag vill inte nämna några namn. Ganska lustigt är att min dotter har precis samma sak, hon har också denna outtalade och undermedvetna antipati mot vissa människor och fastän hon numera är tonåring undviker hon fortfarande att ta vissa personer i hand.
Jag hälsar på folk och tar dem i hand fastän det känns äckligt, det hör ju bara till god umgängessed när man träffas, men jag skulle gärna vilja tvätta händerna direkt efteråt. Och det gör jag också så fort jag får chansen till det efteråt. Och hela tiden jag är tvungen att vara i sällskap med en sådan här person försöker jag med allt jag hat bara stänga ute personen, så slutkontentan av sådana här möten brukar vara urusel.
Jag mår dåligt och det är obehagligt en lång tid efteråt. Jag bara skakar av undertryckt motvilja och äckel, ofta resten av dagen går åt till att göra mig av med den andra personen vibrationer.
Extra tråkigt blir det alla de gånger som jag bara inte kan undvika att ha att göra med en sådan person, såsom när jag gick i skolan eller när man är på banken, arbetsförmedlingen eller i kassan i affären. Och bara för att den personen på något sätt är så jävla irriterande, om det nu är utseendet eller deras sätt att vara på, deras röst eller kläderna som gör det vet jag inte.
Jag bara hatar dem och vill inget annat än att lå in käften på personen ifråga!
Bara för ett de är de, om ni förstår vad jag menar. Nu är jag ju så väluppfostrad att jag inte gör sånt.
Inte längre i alla fall.
Det hände några gånger när jag var liten att jag gjorde precis vad jag kände, slog tex till en tjej med en stor sten så hon fick sys med 7 stygn, jag var som sagt värsta grabben på våran gård. Numera försöker jag bara att undvika sådana konflikter, jag hade väl suttit på någon anstalt istället för hemma om jag föll för mina instinkter varje gång. Nu undviker jag bara att ha att göra med dessa personer så gott jag bara möjligtvis kan.
Det konstiga med mitt hat, eller min råa antiåati, är att det inte ens behöver vara en person som jag träffat på riktigt i verkliga livet, det finns vissa skådespelare som är så irriterande just på det här sättet men jag vill inte nämna några namn. Ganska lustigt är att min dotter har precis samma sak, hon har också denna outtalade och undermedvetna antipati mot vissa människor och fastän hon numera är tonåring undviker hon fortfarande att ta vissa personer i hand.
Jag hälsar på folk och tar dem i hand fastän det känns äckligt, det hör ju bara till god umgängessed när man träffas, men jag skulle gärna vilja tvätta händerna direkt efteråt. Och det gör jag också så fort jag får chansen till det efteråt. Och hela tiden jag är tvungen att vara i sällskap med en sådan här person försöker jag med allt jag hat bara stänga ute personen, så slutkontentan av sådana här möten brukar vara urusel.
Jag mår dåligt och det är obehagligt en lång tid efteråt. Jag bara skakar av undertryckt motvilja och äckel, ofta resten av dagen går åt till att göra mig av med den andra personen vibrationer.
Kommentarer
Postat av: peppsigirl
hej har läst din blogg mycket intresant att läsa
tack för att du delar me dig har själv adhd
kramis på dig
Postat av: AdhdAs
Tack för Din kommentar, positiv feedback gör att man orkar dela med sig.
Kram på Dig också!
Trackback