Jag är bra!
Konstigt att det bara verkar vara de negativa sakerna som dyker upp när jag skall blogga.
Det betyder nu inte att jag bara har negativa och destruktiva tankar, det är bara av någon orsak de som ligger ovanpå ytan och vill fram. Egentligen är jag en ganska så positiv typ, fast det har tagit många år av ständigt arbete. Min grundinställning till livet har från början varit att plus minus blir noll, det vill säga först går det jävligt bra ett tag, sen bryter helvetet lös och man får lida av för att det gick bra ett tag och slutkontentan va det hela blir att det inte blir något av det hela.
Fint va? Detta skulle ju betyda att det inte är någon mening med hur man än försöker, för man kan bara inte lyckas. Janteloven, lagen om alltings jävlighet och Murphy?s law, du skall inte tro att du är någonting eller kan någonting.
Men så är det inte, jag kan och jag är bra!
Och fastän det ibland känns jobbigt och jag bara skulle vilja lägga mig och dö, så går det nu för tiden mycket snabbare över än när jag var yngre. I varje sak försöker jag att se vad det var som jag borde lära mig av det som hände, och hittar jag inget kanske jag kommer på vad någon annan, kanske till och med eventuellt någon tjänsteman på något statligt eller kanske kommunalt ämbetsverk skulle, eller åtminstone borde ha lärt sig. Gud ske lov är det inte bara vi som skall lära oss av våra misstag, kanske är vi där för att väcka upp någon annan eller ge dem chansen att lära sig något nytt.
Så hur jag än ser på livet så är det inte onödigt att leva, även om det ibland i de svartaste avgrundsstunderna kan kännas som det.
Det betyder nu inte att jag bara har negativa och destruktiva tankar, det är bara av någon orsak de som ligger ovanpå ytan och vill fram. Egentligen är jag en ganska så positiv typ, fast det har tagit många år av ständigt arbete. Min grundinställning till livet har från början varit att plus minus blir noll, det vill säga först går det jävligt bra ett tag, sen bryter helvetet lös och man får lida av för att det gick bra ett tag och slutkontentan va det hela blir att det inte blir något av det hela.
Fint va? Detta skulle ju betyda att det inte är någon mening med hur man än försöker, för man kan bara inte lyckas. Janteloven, lagen om alltings jävlighet och Murphy?s law, du skall inte tro att du är någonting eller kan någonting.
Men så är det inte, jag kan och jag är bra!
Och fastän det ibland känns jobbigt och jag bara skulle vilja lägga mig och dö, så går det nu för tiden mycket snabbare över än när jag var yngre. I varje sak försöker jag att se vad det var som jag borde lära mig av det som hände, och hittar jag inget kanske jag kommer på vad någon annan, kanske till och med eventuellt någon tjänsteman på något statligt eller kanske kommunalt ämbetsverk skulle, eller åtminstone borde ha lärt sig. Gud ske lov är det inte bara vi som skall lära oss av våra misstag, kanske är vi där för att väcka upp någon annan eller ge dem chansen att lära sig något nytt.
Så hur jag än ser på livet så är det inte onödigt att leva, även om det ibland i de svartaste avgrundsstunderna kan kännas som det.
Kommentarer
Trackback
