Back in time
Konstigt att vissa människor kan vrida klockan totalt tillbaka till en tid som ej längre finns, bara genom ett ynka litet sms.
Min käre ex-make tilhör den kategorin, och nu när dottern fpörst gick hemifrån och bodde hon sin kompis ett tag så har han varit nästan lika aktiv med små eget författade noter till mig, men nu nästan två decennier senare är de inte lika kärleksfulla längre som på den tiden det begav sig.
Hur kan man fortfarande efter så här lång tid bli så illa påverkad av en person som man egentligen inte ens känner längre, som man knappast har sett mer än som hastigast när unge överlämnats fram eller tillbaka efter slumpmässigt umgänge?
Hur kan hans ord påverka mig så till den grad som de frotfarande gör?
Varför tillåter jag honom förstöra en hel dag för mig genom att läsa hans dravel? Det är ju bara att ta bort sms:et och låtsas som ingenting...eller jo det vet jag, jag lan inte häjlpa det, jag är sä snäll eller blåögd och dum att jag snällt bara läser och tar åt mig fast än jag borde veta bättre än så. Men nog är det konstigt att jag efter nästan tjugo år fortfarande väcker så starka känslos hos honom, att jag fortfarande utan ens att göra något kan göra honom så vansinnig.
Han är gud ske lov numera mig totalt likgiltig, rör mig personligen inte i ryggen vad han har för sig men å dotterns vägnar blir jag ledsen och arg, när han låter bli att uppfylla vad han lovat.
Men nu retar det mig till vansinne att hela släkten kommit överens om att inte ge några pengar till rymlingen så att hon har pengar att hålla sig undan. Är det äkta faderskärlek det, att hjälpa sin avkomma att hålla sig undan polisen?!?
Min käre ex-make tilhör den kategorin, och nu när dottern fpörst gick hemifrån och bodde hon sin kompis ett tag så har han varit nästan lika aktiv med små eget författade noter till mig, men nu nästan två decennier senare är de inte lika kärleksfulla längre som på den tiden det begav sig.
Hur kan man fortfarande efter så här lång tid bli så illa påverkad av en person som man egentligen inte ens känner längre, som man knappast har sett mer än som hastigast när unge överlämnats fram eller tillbaka efter slumpmässigt umgänge?
Hur kan hans ord påverka mig så till den grad som de frotfarande gör?
Varför tillåter jag honom förstöra en hel dag för mig genom att läsa hans dravel? Det är ju bara att ta bort sms:et och låtsas som ingenting...eller jo det vet jag, jag lan inte häjlpa det, jag är sä snäll eller blåögd och dum att jag snällt bara läser och tar åt mig fast än jag borde veta bättre än så. Men nog är det konstigt att jag efter nästan tjugo år fortfarande väcker så starka känslos hos honom, att jag fortfarande utan ens att göra något kan göra honom så vansinnig.
Han är gud ske lov numera mig totalt likgiltig, rör mig personligen inte i ryggen vad han har för sig men å dotterns vägnar blir jag ledsen och arg, när han låter bli att uppfylla vad han lovat.
Men nu retar det mig till vansinne att hela släkten kommit överens om att inte ge några pengar till rymlingen så att hon har pengar att hålla sig undan. Är det äkta faderskärlek det, att hjälpa sin avkomma att hålla sig undan polisen?!?
Kommentarer
Trackback
