Första dagen
Det är ganska lustigt vad man kan få för somatiska symptom, när man är orolig för förändringar.
Igår kväll fick jag sådan magvärk, hela tarmpaketet verkade ha gått i lås och jag hade så ont i magen. Sånt är jag van vid, jag får precis samma reaktion då jag äter mycket råa morötter eller rå lök, men att få så ont av att bara ändra på en rutin, det kom som en överraskning. Magen var stenhård, och den hade gått i baklås. Värken gick inte över förrän efter timmar av mild massage och lugnande andningövningar.
I natt sov jag inte en blund. Jag var vaken till klockan sju på morgonen, stängde av TVn flera gånger för att jag var så trött och inte orkade titta längre, men jag kunde inte somna. Klockan sju, då jag skulle gå, upp var då jag till slut kom till ro och kunde somna. Så första morgonen gick hela försöket åt skogen. Och hade jag inte som reserv plan gjort träff men en väninna om promenaden hade den aldrig blivit av. Träffen var inte förrän klockan tio så jag fick sovit några timmar också. Så jag steg upp som vanligt vid nio, drack mitt morgon thé och ut på promenad vid tio.
Efter promenaden var jag så trött att en liten tupplur skulle ha smakat bra, men eftersom jag undviker sådant under dagen, för att sova bättre om natten så blir det ingen tupplur. Hjärnan känns som gelé, jag är helt utpumpad efter en sömnlös natt och efter promenaden är jag än mer slut. Så jag tvivlar jag på att jag orkar skriva något efter promenaden. Kanske sedan när den väl blivit en daglig rutin, om en så där tre veckors tid, så som min doktor sa till mig. Och när det inte är en ny ska eler en förändring av min nuvarande dagliga rutin. Ingen tärningsvärk eller något annat som värker. Och kanske så skall väninnan inte med, för det var inte en rensning av tankar som skedde som jag torr var meningen med hela promenaden. Inte heller den thé stund som hon efter promenaden propsade på. Och artig som jag är gick jag motvilligt med på det.
Så jag försöker igen i övermorgon, för imorgon skall jag vara någon annan stans vid ifråga varande tid, på ett möte som jag varken kan inställa eller flytta på.
Men en tanke slog mig, kanske borde jag skriva en timme först, och sedan ta promenaden för att klara tankarna.
Summa summarum av tre veckors försöket, två timmars sömn.
Igår kväll fick jag sådan magvärk, hela tarmpaketet verkade ha gått i lås och jag hade så ont i magen. Sånt är jag van vid, jag får precis samma reaktion då jag äter mycket råa morötter eller rå lök, men att få så ont av att bara ändra på en rutin, det kom som en överraskning. Magen var stenhård, och den hade gått i baklås. Värken gick inte över förrän efter timmar av mild massage och lugnande andningövningar.
I natt sov jag inte en blund. Jag var vaken till klockan sju på morgonen, stängde av TVn flera gånger för att jag var så trött och inte orkade titta längre, men jag kunde inte somna. Klockan sju, då jag skulle gå, upp var då jag till slut kom till ro och kunde somna. Så första morgonen gick hela försöket åt skogen. Och hade jag inte som reserv plan gjort träff men en väninna om promenaden hade den aldrig blivit av. Träffen var inte förrän klockan tio så jag fick sovit några timmar också. Så jag steg upp som vanligt vid nio, drack mitt morgon thé och ut på promenad vid tio.
Efter promenaden var jag så trött att en liten tupplur skulle ha smakat bra, men eftersom jag undviker sådant under dagen, för att sova bättre om natten så blir det ingen tupplur. Hjärnan känns som gelé, jag är helt utpumpad efter en sömnlös natt och efter promenaden är jag än mer slut. Så jag tvivlar jag på att jag orkar skriva något efter promenaden. Kanske sedan när den väl blivit en daglig rutin, om en så där tre veckors tid, så som min doktor sa till mig. Och när det inte är en ny ska eler en förändring av min nuvarande dagliga rutin. Ingen tärningsvärk eller något annat som värker. Och kanske så skall väninnan inte med, för det var inte en rensning av tankar som skedde som jag torr var meningen med hela promenaden. Inte heller den thé stund som hon efter promenaden propsade på. Och artig som jag är gick jag motvilligt med på det.
Så jag försöker igen i övermorgon, för imorgon skall jag vara någon annan stans vid ifråga varande tid, på ett möte som jag varken kan inställa eller flytta på.
Men en tanke slog mig, kanske borde jag skriva en timme först, och sedan ta promenaden för att klara tankarna.
Summa summarum av tre veckors försöket, två timmars sömn.
Kommentarer
Trackback
