Skrämseltaktik
Det var inte så farligt som min mamma ville påskina, hon hade alltså tumörer som opererades bort, hennes val av ord var helt fel.
Till och med medicinskt så räknas de till godartade, fastän det låter så dumt, en ”godartad tumör”. I alla fall så frågade jag henne om hon ville ha sällskap till sin operation, och nej det ville hon absolut inte ha. Två timmar senare ringde hon tillbaka och hade ändrat, hon ville ha sällskap i alla fall. Tidig väckning och hon kom och hämtade mig, givetvis skulle hon köra. Min mamma har aldrig varit någon speciellt bra bilförare men den här morgonen tog till och med hon priset! Jag har aldrig sett henne köra så jävla illa! VI var nära att krocka flera gånger, och värst var det på parkeringsplatsen utanför sjukhuset. Förutom det hade hon aldrig hittat tillbaka dit där hon parkerade om inte jag hade varit med.
Konstigt att det skall vara så svårt att parkera när man skall på sjukhus, alldeles för lite platser och de som finns befinner sig långt borta i fjärran ”långtbortistan”! Och vilka priser, det kostar ju en hel förmögenhet att bara ställa ifrån sig bilen ett par timmar, men någon veckas tid blir mycket billigare. Sedan skulle man hitta dit man var ämnad att vara vid ett bestämt klockslag. Skyltningen var helt åt skogen. Om man nu hittade till huvudentrén så var det inga problem, därifrån gick det streck som man kunde följa och skyltningen var lättfattad och till och med en idiot hade hittat. Men vi kom givetvis in genom en annan dörr är den man helst vill att alla skall komma in igenom.
Små skyltar med huvudentrén fanns det, men inget annat matnyttigt fanns i sikte. Väl framme vid huvudentrén visade det sig sedan att vi kommit in igenom precis rätt dörr och var alldeles bredvid dit vi skulle, det var bara varken utmärkt eller skyltat på något sätt. Jag menar, nu var ju åtminstone jag någorlunda vid mina sinnens fulla bruk även om min mamma var helt borta och snurrig, men en gammal tant eller gubbe är ju helt borta när de kommer dit. Och ingen har tid att visa dem vart de skall gå.
Urkasst!
Om man inte är frisk när man hamnar på sjukhus så kan man vara säker på att man dör av undernäring eftersom maten är så dålig mat om man nu mot all förmodan skulle hitta hem!
Till och med medicinskt så räknas de till godartade, fastän det låter så dumt, en ”godartad tumör”. I alla fall så frågade jag henne om hon ville ha sällskap till sin operation, och nej det ville hon absolut inte ha. Två timmar senare ringde hon tillbaka och hade ändrat, hon ville ha sällskap i alla fall. Tidig väckning och hon kom och hämtade mig, givetvis skulle hon köra. Min mamma har aldrig varit någon speciellt bra bilförare men den här morgonen tog till och med hon priset! Jag har aldrig sett henne köra så jävla illa! VI var nära att krocka flera gånger, och värst var det på parkeringsplatsen utanför sjukhuset. Förutom det hade hon aldrig hittat tillbaka dit där hon parkerade om inte jag hade varit med.
Konstigt att det skall vara så svårt att parkera när man skall på sjukhus, alldeles för lite platser och de som finns befinner sig långt borta i fjärran ”långtbortistan”! Och vilka priser, det kostar ju en hel förmögenhet att bara ställa ifrån sig bilen ett par timmar, men någon veckas tid blir mycket billigare. Sedan skulle man hitta dit man var ämnad att vara vid ett bestämt klockslag. Skyltningen var helt åt skogen. Om man nu hittade till huvudentrén så var det inga problem, därifrån gick det streck som man kunde följa och skyltningen var lättfattad och till och med en idiot hade hittat. Men vi kom givetvis in genom en annan dörr är den man helst vill att alla skall komma in igenom.
Små skyltar med huvudentrén fanns det, men inget annat matnyttigt fanns i sikte. Väl framme vid huvudentrén visade det sig sedan att vi kommit in igenom precis rätt dörr och var alldeles bredvid dit vi skulle, det var bara varken utmärkt eller skyltat på något sätt. Jag menar, nu var ju åtminstone jag någorlunda vid mina sinnens fulla bruk även om min mamma var helt borta och snurrig, men en gammal tant eller gubbe är ju helt borta när de kommer dit. Och ingen har tid att visa dem vart de skall gå.
Urkasst!
Om man inte är frisk när man hamnar på sjukhus så kan man vara säker på att man dör av undernäring eftersom maten är så dålig mat om man nu mot all förmodan skulle hitta hem!
Kommentarer
Trackback
