Total stiltje
Jag har varit helt förlamad, alltså handlingsförlamad sedan slutet av maj...
Jag har inte fått något gjort, jag har i princip bara legat.
Det här började redan tidigare men blev nu under sommaren värre och jag var till och med hos doktorn och pratade om saken, att jag är så deppig. Jag berättade att jag inte får något gjort, att allt bara är så tråkigt och jobbigt och han bara gick på om att jag verkade så lugn och tillfreds. Till slut fattade han att jag var orolig och stressad av att det inte händer något i huvudet på mig!!! Jag som i vanliga fall har miljoner idéer och det alltid händer många saker på en gång, har haft total stiltje i huvudet, det har varit knäpp tyst.
Mörkt och svart och helt tyst.
Man blir ju deppad för mindre, tja kanske inte normale man, men jag blir. Jag får ångest för att jag inte får något gjort, mer ångest av att det inte händer något där uppe, och jag känner mig som en levande död, en zombie. Och sedan allt omöjligt som har hänt under sommaren, inget blev som från början hade planerats, alla planer blev omkullkastade och fick göras om.
Vad gör man när ens ”Käre” ex-make plötsligt efter att ha varit nykter i alla år trillar dit och börjar supa igen, och det tydligen rejält, om man ser på resultatet av att han plötsligt begår ett grovt våldsbrott, försöker att ha ihjäl en annan människa så där på morgonkvisten på midsommaraftonsnatten??
Resultatet är ju givetvis att han blir anhållen, vilket medför att han faktiskt sitter inne då vår gemensamma dotter skulle ha varit hos sin pappa!
Mitt liv är ju rakt ur en såpopera, det som händer kan bara inte vara sant!!! Min dotters far, han som jag en gång var gift med har faktiskt försökt ha ihjäl en annan människa, och det på ett ganska så våldsamt sätt…vad kunde han ha gjort med mig, och vad kan han göra med vårt barn? Och om hon hade varit där då det hände, vart hade hon då tagit vägen när poliserna fängslade hennes pappa?!?
Jag menar, räcker det inte med bara de saker han lovar henne, som han sedan aldrig ens kommer ihåg att han lovat, dvs aldrig håller sina löften, skall han då stöka till sitt förhållande med sin dotter dessutom på detta sätt? Jag undrar hur det känns att ha en pappa som är nästan mördare? Visst kan jag bli så arg att jag skulle kunna mörda, men att ta steget ut och göra något åt saken ligger mig fjärran. Förmodligen är jag liksom alla andra kapabel att döda en annan människa, men det skall nog ganska så rejält till mer än ett fylleslagsmål en midsommarafton!
Vem sa att morgonstund har guld i mun? Snarare mord i sinnet.
Jag har inte fått något gjort, jag har i princip bara legat.
Det här började redan tidigare men blev nu under sommaren värre och jag var till och med hos doktorn och pratade om saken, att jag är så deppig. Jag berättade att jag inte får något gjort, att allt bara är så tråkigt och jobbigt och han bara gick på om att jag verkade så lugn och tillfreds. Till slut fattade han att jag var orolig och stressad av att det inte händer något i huvudet på mig!!! Jag som i vanliga fall har miljoner idéer och det alltid händer många saker på en gång, har haft total stiltje i huvudet, det har varit knäpp tyst.
Mörkt och svart och helt tyst.
Man blir ju deppad för mindre, tja kanske inte normale man, men jag blir. Jag får ångest för att jag inte får något gjort, mer ångest av att det inte händer något där uppe, och jag känner mig som en levande död, en zombie. Och sedan allt omöjligt som har hänt under sommaren, inget blev som från början hade planerats, alla planer blev omkullkastade och fick göras om.
Vad gör man när ens ”Käre” ex-make plötsligt efter att ha varit nykter i alla år trillar dit och börjar supa igen, och det tydligen rejält, om man ser på resultatet av att han plötsligt begår ett grovt våldsbrott, försöker att ha ihjäl en annan människa så där på morgonkvisten på midsommaraftonsnatten??
Resultatet är ju givetvis att han blir anhållen, vilket medför att han faktiskt sitter inne då vår gemensamma dotter skulle ha varit hos sin pappa!
Mitt liv är ju rakt ur en såpopera, det som händer kan bara inte vara sant!!! Min dotters far, han som jag en gång var gift med har faktiskt försökt ha ihjäl en annan människa, och det på ett ganska så våldsamt sätt…vad kunde han ha gjort med mig, och vad kan han göra med vårt barn? Och om hon hade varit där då det hände, vart hade hon då tagit vägen när poliserna fängslade hennes pappa?!?
Jag menar, räcker det inte med bara de saker han lovar henne, som han sedan aldrig ens kommer ihåg att han lovat, dvs aldrig håller sina löften, skall han då stöka till sitt förhållande med sin dotter dessutom på detta sätt? Jag undrar hur det känns att ha en pappa som är nästan mördare? Visst kan jag bli så arg att jag skulle kunna mörda, men att ta steget ut och göra något åt saken ligger mig fjärran. Förmodligen är jag liksom alla andra kapabel att döda en annan människa, men det skall nog ganska så rejält till mer än ett fylleslagsmål en midsommarafton!
Vem sa att morgonstund har guld i mun? Snarare mord i sinnet.
Kommentarer
Trackback
